Jakt i Sverige genom tiderna

Redan när de allra första människorna följde de smältande isarna och befolkade länderna i Norden var jakt och fångst en förutsättning för att kunna överleva. Dels för att människan alltid behövt skaffa föda och hålla sig varma med skyddande kläder gjorda av skinn och päls – men även för att jakten var ett sätt att hålla de sina utom fara.15591773454_53d318452e_b

Till en början fick man anpassa sig efter av vad naturen hade att erbjuda. De första jägarnas byten utgjordes av köldhärdiga viltarter som tex skogshare och ren, men utbudet blev större och större allt eftersom både klimat och djur- och växtriket förändrades.

Några större förändringar i människors vardagsrutiner och livsmönster gjordes förmodlingen inte under de första årtusendena efter att inlandsisen smält. Man har vid utgrävningar av förhistoriska boplatser funnit möjligheter att till viss del kunna kartlägga både de nomadiserande jägarnas jaktbyten såväl som deras sätt att leva.

Jakten (främst av ren) bedrevs i en natur som med närmaste liknelse kan beskrivas som fjäll. Allt eftersom tiden gick invandrade skogsharen, vargen, fjällräven och ripan, men det var först med det varmare klimatet som många växter började trivas och den fjällliknande naturen nu förvandlades till skog. Med detta tillskott förbättrades självfallet miljön för jägarna, för med skogen följer också de större växtätande djuren. Man kunde nu se bland annat visenter, älgar, rådjur och uroxar ströva omkring i skogarna. Dessutom gav skogen både ved och skydd, och det var nu man började utveckla en av de mest dominerande jaktformerna med spjut och båge – “smyg-vaktjakt” och fångst.

Den efterföljande tidsramen berättar om hur människorna började bli bofasta, odla och skaffa egen boskap. De stora växtätarna som tidigare endast sågs som jaktbyte blev nu även konkurrenter till människornas boskap gällande betesmarker.

Folkmängden ökade kraftigt under 1800-talet och då fler kreatur behövdes för att försörja folket minskade tillgånden av foder för vilda växtätare. 1789 slutade Gustaf III:s förordning om att jakt efter älg och rådjur endast gällde adeln, vilket innebar ett ökat jakttryck. På några skånska gods fick dock rådjuren en fristad, och därifrån har de spridit sig under 1900-talet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *